Det här med att hitta rätt cykel är som en djungel! Jag hade först tänkt köpa en begagnad cykel, men efter att ha forskat lite är jag alldeles förvirrad i ramstorlekar och hjuldimensioner.

Så jag tänkte försöka få ner vilka krav jag har på min cykel och sen bege mig mot en cykelaffär för att få lite råd.

- Cykeln ska vara lämplig att cykla Tjejvättern på.
- Jag vill kunna använda den för att cykla till stallet, dvs på grusväg.
- Möjlighet att byta från mountainbikehjul till racerhjul.
- Stänkskärmar
- Stöd, gärna avmonterbart
- Rejält lyse!
- Gärna en fin färg!

Sen är det ju x antal andra saker som behövs, hjälm och cykelbyxor t ex. Men det känns inte lika omständigt.

Idag behövde jag fördriva lite tid inne i stan. Efter att ha tröttnat på affärerna så begav jag mig till simhallen. Måste ju testa att simma en kilometer!

Glad i hågen stövlade jag in i simhallen, tills jag kom till bassängen. Jag hade glömt bort den lilla detaljen att jag hatar vatten!

Min mor och far har en pool som lätt kommer upp i 22-23 grader på sommaren. Inte ens den vågar jag mig i utan att först stå på kanten i minst 10 minuter.

Bassängen i simhallen var betydligt kallare. Som någon sa: Det är nog varmare i Växjösjön.

Efter att ha stått en stund i kanten tog jag mod till mig och gav mig iväg. En kilometer blev det så småningom, simmade 50m, tog en paus, simmade 50m till.

Det ska nog gå bra att simma i Vansbro, så länge jag vågar mig i vattnet. :)

Jag har en hatkärlek till träningsvärk. Det är så skönt att känna att träningen verkligen gjorde nytta, men det gör så ont att t ex gå i trappor.

Igår körde jag ett pass cirkelträning. Det är 12 övningar, man gör varje övning i 50s och sen vilar man i 15s innan nästa övning. Ska försöka göra en spellista så jag kan köra ett pass själv ibland.

Övningarna är:

Armhävningar
Rygglyft
Sit-ups
Plankan
Bäckenlyft
Utfallssteg
Roterande Armhävningar
Diagonala ryggresningar
Armbåge-knä sit-ups
Utfallssteg i sidled
Axelhävningar
Dips

Efter gårdagens pass har jag främst ont i den stora bröstmuskeln, precis vid armhålan. Dessutom känns det rejält i låren och lite i rumpan.

Igår begav jag mig med glada steg mot gymmet igen. Dags att springa 2,5km.

Började som vanligt med 10 min cykel som uppvärmning. Sen gav jag mig på löpbandet. Tryckte igång 6km/h som vanligt, men höll på att falla av bandet! Jävlar vad fort det gick! Någonting kändes väldigt fel! Efter att ha sprungit runt 6 min och studerat displayen ser jag att den mäter i miles istället för km. 6 mph är 9,65km/h, inte konstigt att det gick undan!

Eftersom jag inte kunde omvandlingskvoten från miles till km så hoppade jag bandet. 2,5 miles är ju betydligt längre än 2,5 km.

Körde lite på crosstrainern istället och några crunchies. Testade också en gummibandsövning som kan liknas vid stakning. Blev alldeles skakis i armarna.

Igår hade vi löpträning i grupp. Det är väldigt förmånligt som nybörjare att ha hjälp av en föredetta landslagslöpare.

Men mitt självförtroende får en knäck när vi tränar i grupp. Själva träningsmomentet är inte så farligt, vi är ofta lite utspridda. Däremot uppvärmning och nedvarvning.

Jag ligger så hopplöst efter i träningen. För att jag ska orka springa hela sträckan måste jag lägga mig i en betydligt lägre hastighet än övriga. Igår fick hela gruppen vända och springa tillbaka för att hämta mig. Känns så där roligt. Likaså när man ser dom försvinna ur synhåll, då känns det tungt.

Jag försöker koncentrera bara på mig själv, att jag hela tiden springer även om det går sakta. Sen brukar jag klämma till med något klämkäckt när jag väl kommer fram, men innerst inne känns det väldigt tungt.

Nästa gång blir om två veckor, förhoppningsvis är jag i lite bättre form då, och jag har säkert glömt bort hur mentalt jobbigt det var igår.

Någon sa till mig en gång, att när du inte tror att du orkar mer, då orkar du lika långt till. Förstog det som att det var ett vanligt uttryck inom militären.

I fredags velade jag länge och väl huruvida jag skulle träna ute eller inne. Det var knappt 4 grader ute och verkade som det skulle börja regna. Jag hade ingen lust att ge mig ut i det jag kallar "motocrossbanan", dvs motionsspåret.

Ett varv är knappt 1,5 km och som sagt rejält kuperat. Vi satte av i sakta mak för att orka med backarna. Jag tänkte på vad vi lärt oss på löpträningen och siktade högt när backen kom och tryckte ifrån ordentligt. På den planare delen av spåret försökte jag tänka på att springa som en struts.

Efter ett varv kände jag mig sjukt nöjd! Min träningskompis var överdriver energisk och positiv så han pushade mig att springa ytterliggare ett varv. Jobbigt var det, men tillfredsställelsen av träningspasset blev betydligt högre!

Tänk att jag kunde springa 3km kuperat!

Jag tycker det där med pulsträning är lite komplicerat, måste ta och läsa på lite om det. Än så länge håller jag mig till distanser.

Men, det skulle vara intressant att hålla koll på min vilopuls. Det ska vara ett bra sätt att kolla hur konditionen ligger till. I Sverige ligger genomsnittet på 70-75 slag/min, vid en normal kondition bör vilopulsen ligga runt 60 slag/min. Har man bra kondition kryper pulsen ner mot 50 och för elitidrottare kan den vara så låg som 30-40 slag/min.

En gång i veckan tänkte jag mäta min puls, med start idag. Tog pulsen det första jag gjorde på morgonen och den landade på 60 slag/min. Helt ok för att vara mig!

Hur ska jag då lägga upp träningen inför Tjejklassikern?

Tja, jag har valt att dela in det i olika etapper. Steg ett är en bättre grundkondition. Så det är först och främst löpning som gäller.

Men det är länge till jag tänkte göra Tjejklassikern, så jag börjar med lite andra lopp.

Först ut är som sagt Växjöloppet, 10 km, det går 1 Maj.

Därefter gäller det att bättra på formen till den 15 Juli, då är det Viktorialoppet, 9 km.

Ytterliggare ett par månader senare är det Tjejmilen, 1 september.

Det är upplägget för våren och sommaren, sen kommer den jobbiga hösten, men den får jag ta tag i då.

I januari 2012 började jag min resa mot ett hälsosammare liv. Då handlade det om att äta mer näringsrikt och bli av med ca 13kg övervikt. Det började med att hålla koll på maten och efterhand började också träningen.

Redan på grundskolan tyckte jag att idrottslektionerna var en pina. Med noll bollsinne och ingen vidare koordination kände jag mig ständigt som en elefant i en porslinsaffär. Den enda form av träning jag kände mig bekväm med var den som blev på hästryggen.

Jag har i större delen av mitt liv hållt på med hästar och har i nu läget en egen häst. Det har gett mig en ganska bra grundkondition genom livet. En period i livet var jag i riktigt bra form, det var när jag vandrade upp och ner för kullarna i Wales, antingen med ett föl, eller jagandes efter får. Jag saknar den tiden, av många anledningar, men en av dom är att allt var så mycket lättare när jag var såpass tränad.

Men träningen falerade när jag började plugga och sen dess har den i princip legat i botten.

När jag tog tag i träningen i januari så kunde jag inte springa mer än 3 min i sträck och det var en pina! En minut i taget arbetade jag mig upp till 10 min.

Vi blev ett gäng kollegor som tränade tillsammans. I mitten av februari började snacket gå om Växjöloppet. Företaget jag jobbar på är huvudsponsor och vi anställda får vara med gratis. Kollegorna tjatade och förra veckan anmälde jag mig till milen.

Det var där nånstans jag fick för mig att göra Tjejklassikern.

Jag har inte bestämt något speciellt år jag ska göra den, i dagsläget kämpar jag för att klara Växjöloppet. Ett mål på vägen!

141 km - det är den sammanlagda sträckan att ta sig igenom för att genomföra tjejklassikern!

30 km skidåkning
100 km cykel
1 km simning
10 km löpning

Gud! Vad har jag gett mig in på?