Visst är det typiskt! Just när motivationen kommit tillbaka och jag känner mig taggad inför helgen, så går jag och blir sjuk. Kom som en blixt från klar himmel.

Så det blev ingen löprunda med hästen igår, och idag blev det inget Core-pass. Buhu! Hoppas det inte blir något långdraget utan att jag är på gång snart igen!

I helgen var det nog många trafikanter som blev irriterade på mig. Jag gav mig ut på en löprunda på Skördefestens Öland. Inte det smartaste kanske, men lite spänning i vardagen! Fick hoppa ut i diket när en husbil mötte en tankbil samtidigt som mig.

Löprundan gick bra, varvade springa gå som vanligt, men idag kändes det lättare än vanligt. Kanske för att det gick rätt långsamt. Totalt blev det en runda på 6,3 km som tog 46:25 min, vilket ger en tempotid på 7:23. Tittar jag på tempokurvan i Runkeepern, så ligger jag oftast runt 6:00 min/km när jag springer, men bitarna jag går drar naturligtvis upp tempotiden. Jag känner mig dock nöjd med känslan. Det var inte överjäkligt jobbigt, men jag var ändå trött när jag kom hem igen.

Det är lite skillnad att springa på öppna Öland jämfört med skogen i Småland. Det blåste rätt rejält bitvis, men det är det värt med sådan här utsikt! Jag trivs bäst i öppna landskap…

Idag känner jag mig riktigt sugen på att träna igen. Tog mig en löprunda igår så är väl fortfarande hög av endorfinerna eller nåt.

Det blev en nästan 5 km lång runda med hästen. Funkade rätt bra denna gång med. Däremot så strulade Runkeepern för mig och mätte i miles istället för km, så hade noll koll på hur långt jag kommit och hur fort det gick. Det var rätt skönt faktiskt! Sprang så länge jag orkade och kände för det, sen gick jag en bit ibland.

Vi la in en liten fotopaus, hästen verkar tröttare än mig, eller så ville han inte vara med på bild.

Känns skönt att ha fått tillbaka lite träningsglädje, vill ut och springa mer! Men idag blir det ingen löptur utan ett grupp-pass istället.

Shit vilken dålig självdisciplin jag har för tillfället!

Inte en dag förra veckan gick jag till jobbet. Illa! Varför inte då? Jo, två dagar försov jag mig, en dag åkte jag direkt in till Växjö. De andra dagarna skyllde jag väl på vädret eller nåt.

Vädret är en stor dålig bortförklaring just nu. Skulle sprungit en runda i lördags, men pga det dåliga vädret så sköt jag upp det till söndagen. Hade väl varit ok om jag inte på söndagen kommit på att jag ju tänkte springa med hästen på måndagen. Ville inte springa två dagar i rad.

Just nu är det kalasfint väder, skulle vara underbart att ge sig ut och springa! Men ska vi slå vad, det kommer bergis börja ösregna så fort jag får gå hem. I natt ska det komma över 20mm regn. Kvällens löptur får bara inte bli inställd!

Allt detta gör ju att det går fruktansvärt segt på min promenad mot Wales. Nu har jag äntligen passerat Antwerpen.

Nog svamlat för idag…

Idag drog äntligen höstens gruppträningar igång. Eller de har varit igång från förra veckan, men jag har inte haft möjlighet att gå än. Har saknat grupp-passen, de ger en annan typ av tillfredställelse än löpningen.

Just detta pass är nytt, men med den gamla tränaren. Var mycket skivstångsövningar. Tyckte väl det var sådär roligt. Synd för tränaren är verkligen jättebra! Ska prova på Core också, som jag körde i våras men nu har ny tränare, innan jag väljer vilket pass jag vill gå på.

Hoppas på lite go träningsvärk till helgen!

De senaste dagarna har jag verkligen trånat efter att ge mig ut att springa, men inte haft tid/ork. Fast jag vet att jag blir piggare och gladare när jag tränar regelbundet. Hjärnan fungerar bättre då med!

Samtidigt kände jag att hästen behövde sig en runda i skogen. Vi har jobbat mycket på banan sista veckan. Men det kändes inte helt tryggt att rida ut på honom i skogen själv.

Så jag tog på mig mina löparkläder och löparskor, över det överdragskläder. När  jag kom till stallet hängde jag av mig överdragskläderna där och hämtade sen hästen i hagen.

Inte de mest optimala skorna att ha i stallet.

Så gav vi oss ut på en löprunda tillsammans. Funkade förvånansvärt bra, men jag fick hålla tempot uppe lite mer än vanligt, för sprang jag för sakta hamnade vi i otakt. Tyckte han det gick för sakta bröt han av till skritt, men då sprang jag för fort så fick han sätta igång i trav igen. Hände ett par gånger, men överlag så flöt det på bra!

Körde spring 5 min – gå 1 min. Så trots att vi gick periodvis så hamnade tempotiden på 6:51 min/km. Totalt blev det nästan 4 km. Blev lagom långt i det tempot. Finns många fina vägar att springa på runt stallet så det blir troligtvis fler rundor med hästen. Smidigt att motionera både honom och mig själv samtidigt!

Hur går det med min benhinneinflammation? Upp och ner.

Ställde in löppasset i lördags, och på söndagen tog jag en testpromenad ner till ICA. Funkade utan känningar. Så promenerade till jobbet på måndag morgon, också utan problem.

Men så blev gruppträningen inställd och jag gav mig ut för en liten löprunda istället. Direkt var känningarna i benhinnan tillbaka. Suck. Var ju så illa tvungen att promenera hem från jobbet igen, men det var inte helt smärtfritt.

Så tisdag/onsdag tog jag bilen till jobbet, men idag kändes det bättre och det gick utmärkt att promenera. Planerar göra det imorgon också, sen får det bära eller brista i loppet på lördag. Runt ska jag, och helst så jag hinner med 23.15 bussen hem (start kl 22.00, 6km). Sen får vi se hur jag mår efteråt.

Jag har fått känningar i en benhinna. Tror det blivit lite väl mycket för den i veckan. Först Väckelsångloppet, en kort runda på måndagen när gruppträningen blev inställd, och så en längre runda på onsdagen. Dessutom har jag gått till och från jobbet alla dagar denna vecka.

Jag tror inte det är någon stor inflammation, men nu gäller det att jag hiar mig och tar det lugnt i ett par dagar, så inte Nattloppet går om intet. Idag tog jag till och med bilen de dryga 2km till jobbet.

Funderar på hur jag ska göra med morgondagens runda, hade ju sett framemot den. Önskar jag hade en cykel så hade jag kunnat ta en tur med den istället. Kanske får det bli en omgång med lite styrketräning istället.

Igår hade jag bestämt träff med ett par kollegor för att ge oss ut på en löptur.

Efter att ha spenderat två dagar på kurs, stillasittandes i enbart ljuset från projektorn, var det så skönt att komma ut och röra på sig. Solen sken och värmde, och det kändes hur D-vitaminförråden fylldes på.

Löpningen gick bra, det var lite tungt innan jag kom in i andningen, men sen gled det på till nästan halvvägs. Jag blir så stel i vaderna när jag springer så ibland känns det bra att gå en bit för att sträcka ut dem. Två sådana stopp till blev det under turen.

Av någon anledning behagade inte Runkeeper fungera igår. Det bara kraschade. Hade jag varit lite kvicktänkt hade jag ju kunnat köra Endomondo istället, men det kom jag på först efteråt. Min kollega tog tiden iaf. Rundan är lite drygt 6,2 km och vi kom in på en tid runt 41 min.

Efter rundan så la jag mig på gräset utanför jobbet och bara njöt av solen, värmen och min prestation!

Jag tog mig runt, men that’s about it!

Åskan hängde i luften, och strax innan start såg det ut som om himlen skulle öppna sig när som. Jag upplevde det kvavt och kladdigt, och det kändes som att jag inte fick tillräckligt med luft. Med jämna mellanrum dök dessutom solen upp från bakom molnen och värmen blev gassande.

Lyckades inte ens komma halvvägs innan jag gav efter och saktade av. Inte bra! Efter det gick det bara utför, ömsom gick ömsom sprang. Tog sällskap med en annan dam, och vi försökte peppa varandra så gott det gick.

Något jag inte hade räknat med var alla dessa backar! Ni kan se banprofilen här under. Upp och ner som värsta berg- och dalbanan.

Jag skulle ju inte ha någon press eller prestationskrav på mig själv i detta lopp, har ju bara tränat i 2 veckor efter att jag återhämtat mig från olyckan. Men hjärnan är ju helt hopplös på att trycka ner en i botten. Innan jag hittade damen som jag tog sällskap med så kände jag mig helt värdelös! Sen kom jag in i tänket att bara ta mig runt och sedan njuta av prestationen när jag kommit i mål!

Gillade att speakern presenterade en när man kom upp på målrakan, och gillade att man fick en medalj hängd runt halsen när man gått i mål. Då kände även jag, som kom 4:a från slutet, mig som en vinnare! Väldigt nöjd också över att ha hunnit i mål innan vinnaren i 18,4 km-loppet (som startade samtidigt) kom i mål!

Tiden måste nog vara mitt personsämsta, men känslan i mål var ändå fantastisk! Ångrar lite att jag inte körde spring 5 – gå 2 – taktiken här också. Tror det hade varit bra för psyket.

Nu är det bara att ladda om inför nästa lopp, Kalmar Nattlopp, 6 km, om två veckor!

Efter att ha loggat senaste dagarnas aktiviteter på min ”Gå-till-Wales”-karta så har jag nu passerat gränsen till Nederländerna! Det känns skönt! Resan genom Tyskland var lång och seg. Nu hoppas jag kunna komma framåt lite fortare när jag går till och från jobbet i princip varje dag.

Nu har jag bara ca 90 mil kvar av de från början 191 milen. Känns gott, då kan det nog bli en resa till Wales framåt våren!

Igår tog jag mig en löprunda igen, 5km rundan. Naturligtvis var jag tvungen att testa min Runkeeper. Men nja, alltså, det kändes sådär när hon berättade för mig efter varje 5 min hur sakta jag sprang och hur tempotiden för varje 5-minutare blev långsammare och långsammare. Det funkar inte så bra för mig, jag känner mig bara dålig och ger upp. Bröt av och gick ett par gånger, både pannbenet och konditionen verkar ha försvunnit under sommaren.

Till den nya telefonen kom det nya hörlurar. Dom är helt hopplösa! Det är sådana mjuka som man ska trycka in i hörselgången. Funkar bra på ena örat, men min högra hörselgång är mycket mindre så det är nästan omöjligt att få in pluggen. Dessutom vet jag av erfarenhet av hörselproppar att jag får ont i örat efter att ha något i där i ett par timmar. I löpningen var det helt omöjligt att få den högra pluppen att sitta kvar och jag fick trycka tillbaka den stup i kvarten. Tyvärr var inte mina gamla lurar kompatibla med nya telefonen, för det var någon annan kodning på dem eller vad det var. Så det blir till att försöka hitta ett par nya sköna.

Något positivt med Runkeeper är iaf statistiken den för. Gillar framförallt höjdkurvan och tempokurvan. Spännande att se hur mycket uppför det går fast man knappt märker det. GPS:n fungerar också förvånansvärt bra, man kan nästan se på vilken sida av vägen jag sprungit på. Nedan är bild på gårdagens runda.

Igår gav jag mig så ut på en kortare löprunda för att känna av formen. Den var väl sådär. Kände mig inte särskilt trött i varken benen eller andningen, men jag verkar ha tappat mycket styrka i bålen. Kanske inte så konstigt med tanke på min ryggskada. Jag föll lätt ihop i höften och fick verkligen anstränga mig för att sträcka på mig hela vägen.

Pannbenet verkar ha mjuknat en aning också, höll på att sakta av flera gånger, men gjorde det inte!

2,75km sprang jag, lite lagom att börja med. Det tog 16:51.7, vilket ger tempotiden 6.08 min/km. Ungefär där jag låg innan sommaren, så det känns bra!

Ja, det kan man undra. Bloggen verkar ju hel död! Har jag redan gett upp?

Inte då! Men jag har inte tränat någonting.

Efter Viktorialoppet tog jag en veckas ledigt, jag var ganska trött och kände mig sliten i kroppen. Sen kom värmeböljan och jag låg mest utslagen på gräsmattan.

De två sista veckorna på semestern låg jag sedan på soffan och återhämtade mig efter en ridolycka. Där försvann alla planer på att återuppta träningen.

Nu är jag dock helt återställd och har bara två veckor till nästa lopp. Hoppas verkligen att grundkonditionen finns kvar i någon mån. Tänkte jag skulle ge mig ut på en runda imorgon och känna efter. Sen får jag väl inte ha några förväntningar på någon prestation i loppet, utan bara fokusera på att ta mig runt.

Dags för nya tag!