I januari 2012 började jag min resa mot ett hälsosammare liv. Då handlade det om att äta mer näringsrikt och bli av med ca 13kg övervikt. Det började med att hålla koll på maten och efterhand började också träningen.

Redan på grundskolan tyckte jag att idrottslektionerna var en pina. Med noll bollsinne och ingen vidare koordination kände jag mig ständigt som en elefant i en porslinsaffär. Den enda form av träning jag kände mig bekväm med var den som blev på hästryggen.

Jag har i större delen av mitt liv hållt på med hästar och har i nu läget en egen häst. Det har gett mig en ganska bra grundkondition genom livet. En period i livet var jag i riktigt bra form, det var när jag vandrade upp och ner för kullarna i Wales, antingen med ett föl, eller jagandes efter får. Jag saknar den tiden, av många anledningar, men en av dom är att allt var så mycket lättare när jag var såpass tränad.

Men träningen falerade när jag började plugga och sen dess har den i princip legat i botten.

När jag tog tag i träningen i januari så kunde jag inte springa mer än 3 min i sträck och det var en pina! En minut i taget arbetade jag mig upp till 10 min.

Vi blev ett gäng kollegor som tränade tillsammans. I mitten av februari började snacket gå om Växjöloppet. Företaget jag jobbar på är huvudsponsor och vi anställda får vara med gratis. Kollegorna tjatade och förra veckan anmälde jag mig till milen.

Det var där nånstans jag fick för mig att göra Tjejklassikern.

Jag har inte bestämt något speciellt år jag ska göra den, i dagsläget kämpar jag för att klara Växjöloppet. Ett mål på vägen!