Någon sa till mig en gång, att när du inte tror att du orkar mer, då orkar du lika långt till. Förstog det som att det var ett vanligt uttryck inom militären.

I fredags velade jag länge och väl huruvida jag skulle träna ute eller inne. Det var knappt 4 grader ute och verkade som det skulle börja regna. Jag hade ingen lust att ge mig ut i det jag kallar "motocrossbanan", dvs motionsspåret.

Ett varv är knappt 1,5 km och som sagt rejält kuperat. Vi satte av i sakta mak för att orka med backarna. Jag tänkte på vad vi lärt oss på löpträningen och siktade högt när backen kom och tryckte ifrån ordentligt. På den planare delen av spåret försökte jag tänka på att springa som en struts.

Efter ett varv kände jag mig sjukt nöjd! Min träningskompis var överdriver energisk och positiv så han pushade mig att springa ytterliggare ett varv. Jobbigt var det, men tillfredsställelsen av träningspasset blev betydligt högre!

Tänk att jag kunde springa 3km kuperat!