Igår såg jag fram emot en löprunda igen. Ett tempopass stod på schemat.

Omständigheter gjorde dock att jag var tvungen att gå en 2h lång promenad först. Sen kände jag mig inte så pigg.

Satt en stund och segade och velade i soffan. Men sen sprack molntäcket upp och solen tittade fram, så sent om sider, efter kl 21, gav jag mig ut på min runda.

2h promenad var ingen bra uppladdning, redan efter ungefär 500m så kände jag för att stanna, vända och gå hem. Men tänkte Pannben, Pannben, Pannben! Sprang vidare och försökte hålla tempot uppe. Målet var nämligen att springa i tävlingstempo, 6.00 min/km.

Halvvägs började jag få ont i högra höften, inte bra. Men sprang vidare. Bröt av två gånger när det gjorde för ont, men bara korta sekvenser. Vid tredje stoppet, med drygt 1km kvar, så hade jag listat ut att det var skons fel, den satt för hårt. Stoppade klockan och knöt om min sko. Sista kilometern gick som en dans! Sista biten är genom ett villaområde, och jag brukar tänka: En garageuppfart till! Igår ökade jag lite för varje garage uppfart, och tillslut gick det så fort att jag trodde jag skulle snubbla på mig själv.

Totalt kom jag in på en tid av 48:23, som ger ett tempo på 6:01 min/km. Det är jag helt klart nöjd med! Så skönt var det att sen hoppa direkt in i duschen och vidare ner i sängen. Somnade som en stock!

Idag tycker jag det är synd att jag inte kom på att det var skon som spökade med en gång. Viss smärta i höften sitter kvar, jag haltar lite lätt. Men det känns som att smärtan sitter i musklerna, och inte något mer vitalt.

Idag blir det vila och hoppas det går över till imorgon. För då är det planerat en gruppträning, ett par kollegor och jag ska springa en mil.

Dom som har följt mig tidigare vet redan om detta, men för eventuellt nytillkommna ”tittare” så tänkte jag förklara lite.

När jag började min viktresa så började jag också en annan resa. En teoretisk resa, som extra morot för vardagsmotionen.

Resan går hemifrån genom Småland, Skåne, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, England och tillslut in i Wales. Där har jag goda vänner som jag önskar jag kunde hälsa på betydligt oftare.

Så sedan årsskiftet har jag registrerat alla distanser jag tillryggalagt mig. Promenader till och från jobbet. Löpturer. Konverterade träningspass. Många mil blir det!

I dagsläget befinner jag mig strax söder om Bremen och har kommit lite drygt en tredjedel på min resa. Tanken är att när jag kommit fram i teorin så ska jag unna mig en resa i praktiken!

Så lite då och då dyker det upp inlägg om hur långt jag kommit på min resa.

Gårdagen blev väldigt fullspäckad och jag fick skjuta på löpturen till idag.

Kände mig varken sugen eller omotiverad inför passet, utan gick bara ut och gjorde. Benen bara matade på medan jag lyssnade på min bok. Fick lägga in en paus ungefär mitt på för att ta av mig tröjan, det var kvavt och lite kladdigt ute.

Ramlade in på en tid av 40:36. Det ger tempot 6:48 min/km. Helt klart godkänt!

Efter lördagens katastrof till träningspass har jag bävat inför nästa pass. En liten sten föll när jag såg att det ”bara” var 6km.

På gårdagens Core-pass tog jag ut min frustration över lördagens pass. Jag kan ju inte bara acceptera att det går dåligt, jag måste göra något åt det. Måste bygga mer pannben! Ger upp alldeles för lätt. Men vad jag kämpade igår, nästan så jag skrek rakt ut vid ett par tillfällen. Vår brandkvinna till tränare körde riktigt hårt med oss. Har lite känningar i magen och rumpan så jag misstänker en träningsvärk komma krypandetroligtvis till imorgon.

Så idag väntar 6km. 6km har jag sprungit tidigare, när jag satte nytt personbästatempo. Så jag vet ju att jag kan springa 6km och utan några större problem. Det ska jag försöka ta med mig på rundan och den där känslan jag hade igår, att ge mig den på att fixa det, hur jobbigt det än känns!

Igår stog det 10km i valfritt tempo på mitt schema. Hade ett fullspäckat schema och blev tvungen att springa tidigt på morgonen.

Jag är inte mycket av en frukostmänniska, brukar bara äta en banan på morgonen. Velade fram och tillbaka om jag skulle äta den innan eller efter rundan. Jag valde efter, men det var nog inte något bra val.

Kände mig helt värdelös när jag kom hem. Det gick inte alls bra. Gick nog mer än jag sprang. Funderade mer än en gång på att avbryta och gå hem igen. Suck! Jag som brukar känna mig stärkt av en löprunda. Nu kändes det bara som att det slet på kroppen.

Tempot blev så dåligt som 8:54 min/km. Det tog betydligt längre än jag hade räknat med, så sen fick jag stressa och springa till bussen istället :P.